Senila katter är inte att leka med
Hej hejhejhejhej! Jag lever, yes! Och nu menar jag inte att jag överlevde nattpromenaden genom staden bland alla fylleskallar nyss, utan lite mer att jag är tillbaka på bloggen! Den här tiden, lagomt nog. Tänkte dra igenom hela veckan som gått sen sist, men jag börjar med vad som hände nyss. Eftersom det ligger färskast i minnet.
Här hos pappa på Varvet bor det en lagomt störd katt. Visserligen är den femton tjugo år gammal och börjar bli senil. Men varje gång jag och Jonna är här utan att famijen är hemma jävlas den med oss. Så som att pissa på grejer och bajsa på golvet. Jamar och piper konstant. Jonna hatar denna katt, och då menar jag verkligen hatar. Ett starkt ord, men det är sant. Ikväll blev hon kompis med katten. Dom hade till och med en mysstund tillsammans inne i sovrummet. Jag fick nästan en lätt hjärtattack när jag hörde det. Men, den fina stunden varade inte allt för länge. Detta hände vid sextiden ikväll.. och för ungefär en timme sedan när Jonna skulle hem märkte hon att tröjan som legat på golvet var blöt. KATTEN HADE PISSAT PÅ DEN! Och inte nog med det, även på hennes väska. Ah lol lol lol lol. Jag skrattade så att min rethosta fuckade upp sig ännu mer och magen krampade ihop totalt. Men gud så kul det var. Roligare blev det när jag rotade fram en gammal tröja som min pappa köpte på sjuttiotalet som hon fick låna. Jag kan tala om att outfiten hon bar genom staden påminde om en gammal rysshora från de värsta slumkvarteren som går att hitta. Ibland önskar jag att jag hade en inbyggd filmkamera någonstans. Vissa saker borde filmatiseras så att man kunde trycka på omspelningsknappen hur många gånger som helst. Lovely! Gumman, det var de roligaste på länge! Nu lever vi nog i hundra år!
