Days of black
Åh, det var en så konstig dag igår. Började med att jag försov mig, hade bråttom och sprang till bussen. I all hast fick jag rycka med mig alla saker i händerna och trycka ner i väskan efter vägen. Det blåste svinkallt, som de givetvis alltid gör i denna blåsiga stad. Hur som helst är bussen försenad och jag blir nedfrusen. Till slut är jag på jobbet, på mötet, mötet avslutas och då är klockan 10.01. Betald tid.
Sen kilar jag in på Coop och ska köpa lite frukt typ, när jag ska betala kan jag inte hitta mitt bankomatkort, och inte heller mitt ID, leg. Vafan? Jag visste att jag hade haft det på morgonen, för det låg i skinnjackan sen gårdagen. MMmm. Happ, letar lite till och förbannar mig sedan också över att jag måste gå hela jävla vägen hem i kylan.. (10 grader kanske) men vips så hittar jag en tia så jag har råd med buss.
När jag kommer hem så fortsätter jag leta efter korten. Men inte, dom är puts väck. Ringer mamma och frågar vad jag ska göra, ja givetvis vet jag ju de. Men mammor vet ändå lite bättre. Så jag ringer banken och spärrar kortet. Hon som hjälper mig säger att ja "nu är kortet spärrat och du kommer få ett nytt på onsdag". Hon påpekar även att eftersom jag nu har tappat mitt ID-kort måste jag ha ett personbevis från skattemyndigheten. Så jag kan hämta ut de nya bankomatkortet. Börjar svettas vid de här lagret. Sen säger hon att jag skall göra en polisanmälan på legetimationen, även ringa kreditupplysningen, upplysnings centralen och ett samtal till. Får massa nummer och jävlar vad less less less.
Börjar med att ringa polisen, får sitta i kö så jag slänger på luren igen efter fem minuters väntan. Sekunden efter jag lagt på ringer det på dolt nummer. Jag svarar.
"Hej, det är Emma"
"Hej! De är Gunnel från Polisen! Har du tappat något?"
"Jo, mitt ID kooooort"
"Och bankomatkort?"
"Jaaaaaa"
"Och du bor på Mjölkudden?"
"Jaaa!"
"Åh, det var en kvinna här för en stund sedan och lämnade in ditt bankomatkort och ID. Hade hittat det på Mjölkudden i morse"
SÅ NU LIGGER DE ALLTSÅ HOS POLISEN! Tur som fan, på sätt och vis. Jag slapp ringa miljoner samtal iaf, och har en fin anledning till att inte gå ut på krogen i helg. Hah! Eftersom de är lite svårt utan legget.
Efter det glodde jag på Gossip Girl och grät en skvätt. Åh, det var så bra. Men slutet var så irriterande. Nya avsnitt är att invänta, igen. Några timmar senare var det bara att knata iväg till bussen igen. Jobbet kallade. Ett kort kvällspass över middagen. Hade så jäkla ont i magen och kände mig konstig, så jag blev tusen sköna glad när jag såg att Rickard stoppat mig i kassan. Nöjd nöjd nöjd.
Den glädjen varade inte länge. Det var tomt på folk så flera blev hemskickade, så tillslut var vi bara tre kvar och jag placerades i köket. Då kom ruschen. Som vi inte trodde skulle komma. Jag lovar och svär att det var hemskt. Jag slet, svettades, hade panik, dödsångest, åh. Kanske inte dödsångest men fyfan vad hemskt det var. Det är så mycket att hålla reda på och jag har inte fått upp flytet än. Ingen hjälp får jag, måste lära mig. Panik. Trodde jag skulle dö, minst sagt. Efter ruschen sa jag till kvällschefen "jag mår dåligt, de gick sååååå dåligt" Sedan bröt jag ihop totalt och började lipa som ett litet barn. Grät och grät och grät. För det vill jag göra varje gång jag står i köket. Men jag fick höra ord med betydelse och en kram. Sen fick jag gå hem.
Nej, jag ska inte känna mig värdelös. Även om de är så det känns. Idag ska det gå fan så mycket bättre! De ska de!
Efter jobbet igår gjorde jag tamefan ingenting. Åkte hem och mamma bjöd på rödvin. Två glas och åtta lyxpraliner senare sov jag. Då var klockan bara strax efter 23. Tror jag behövde en lugn fredag.
Hehe, 0745 är klockan nu. Vaknade utvilad för en timme sen. Mår mycket bättre idag! Ska dricka kaffe och surfa runt lite. Om några timmar ska jag och fika/äta lunch med mamma på stan. Åh ja! Det var så länge sen, ska bli roligt. Kanske gör något fynd också, man vet aldrig! Trevlig lördag alla!
Sen kilar jag in på Coop och ska köpa lite frukt typ, när jag ska betala kan jag inte hitta mitt bankomatkort, och inte heller mitt ID, leg. Vafan? Jag visste att jag hade haft det på morgonen, för det låg i skinnjackan sen gårdagen. MMmm. Happ, letar lite till och förbannar mig sedan också över att jag måste gå hela jävla vägen hem i kylan.. (10 grader kanske) men vips så hittar jag en tia så jag har råd med buss.
När jag kommer hem så fortsätter jag leta efter korten. Men inte, dom är puts väck. Ringer mamma och frågar vad jag ska göra, ja givetvis vet jag ju de. Men mammor vet ändå lite bättre. Så jag ringer banken och spärrar kortet. Hon som hjälper mig säger att ja "nu är kortet spärrat och du kommer få ett nytt på onsdag". Hon påpekar även att eftersom jag nu har tappat mitt ID-kort måste jag ha ett personbevis från skattemyndigheten. Så jag kan hämta ut de nya bankomatkortet. Börjar svettas vid de här lagret. Sen säger hon att jag skall göra en polisanmälan på legetimationen, även ringa kreditupplysningen, upplysnings centralen och ett samtal till. Får massa nummer och jävlar vad less less less.
Börjar med att ringa polisen, får sitta i kö så jag slänger på luren igen efter fem minuters väntan. Sekunden efter jag lagt på ringer det på dolt nummer. Jag svarar.
"Hej, det är Emma"
"Hej! De är Gunnel från Polisen! Har du tappat något?"
"Jo, mitt ID kooooort"
"Och bankomatkort?"
"Jaaaaaa"
"Och du bor på Mjölkudden?"
"Jaaa!"
"Åh, det var en kvinna här för en stund sedan och lämnade in ditt bankomatkort och ID. Hade hittat det på Mjölkudden i morse"
SÅ NU LIGGER DE ALLTSÅ HOS POLISEN! Tur som fan, på sätt och vis. Jag slapp ringa miljoner samtal iaf, och har en fin anledning till att inte gå ut på krogen i helg. Hah! Eftersom de är lite svårt utan legget.
Efter det glodde jag på Gossip Girl och grät en skvätt. Åh, det var så bra. Men slutet var så irriterande. Nya avsnitt är att invänta, igen. Några timmar senare var det bara att knata iväg till bussen igen. Jobbet kallade. Ett kort kvällspass över middagen. Hade så jäkla ont i magen och kände mig konstig, så jag blev tusen sköna glad när jag såg att Rickard stoppat mig i kassan. Nöjd nöjd nöjd.
Den glädjen varade inte länge. Det var tomt på folk så flera blev hemskickade, så tillslut var vi bara tre kvar och jag placerades i köket. Då kom ruschen. Som vi inte trodde skulle komma. Jag lovar och svär att det var hemskt. Jag slet, svettades, hade panik, dödsångest, åh. Kanske inte dödsångest men fyfan vad hemskt det var. Det är så mycket att hålla reda på och jag har inte fått upp flytet än. Ingen hjälp får jag, måste lära mig. Panik. Trodde jag skulle dö, minst sagt. Efter ruschen sa jag till kvällschefen "jag mår dåligt, de gick sååååå dåligt" Sedan bröt jag ihop totalt och började lipa som ett litet barn. Grät och grät och grät. För det vill jag göra varje gång jag står i köket. Men jag fick höra ord med betydelse och en kram. Sen fick jag gå hem.
Nej, jag ska inte känna mig värdelös. Även om de är så det känns. Idag ska det gå fan så mycket bättre! De ska de!
Efter jobbet igår gjorde jag tamefan ingenting. Åkte hem och mamma bjöd på rödvin. Två glas och åtta lyxpraliner senare sov jag. Då var klockan bara strax efter 23. Tror jag behövde en lugn fredag.
Hehe, 0745 är klockan nu. Vaknade utvilad för en timme sen. Mår mycket bättre idag! Ska dricka kaffe och surfa runt lite. Om några timmar ska jag och fika/äta lunch med mamma på stan. Åh ja! Det var så länge sen, ska bli roligt. Kanske gör något fynd också, man vet aldrig! Trevlig lördag alla!
Kommentarer
Trackback
