EMMALINNEA

Kände mig som ett litet barn när jag steg upp denna morgon. Vaknade kvart över sju, tog med mig täcket och satte mig i soffan framför tvn. De enda som visades var barnprogrammen. Dock tog jag med mig tidningen och de fick väl min barnkänsla att sjunka några grader. För jag kan inte komma ihåg att jag brukade läsa tidningen när jag var liten. Nej, men helgmornarna minns jag allt. Åh, alltid lika mysiga. Man vaknade före mamma och pappa, smög upp och slog på tvn, kikade i skålen om det fanns kvar något godis som det nästan alltid fanns. Så satt man där och mös med gotta och såg på Lattjolajban. Givetvis fick man dela med sig till Linn och Louise. Remember girls? Sen frammåt niotiden klev de vuxna upp och hade man tur kom de in med frukost (varm choklad och mackor) åt oss så vi kunde se klart på barnteve. De här minnena är som starkast från när vi bodde ute i Gammelstad, Kyrkbyn. Då mamma var tillsammans med Peter som hade en dotter vid namn Linn. Eller hade, hon finns ju fortfarande. Ett bonussyskon. Plus i kanten! Fina tider.

Mornarna hos min och Louises far var helt annorlunda. Där vaknade alla ungefär samma tid och frukosten ägde rum i köket. Jag och min syster tyckte alltid att de liknade en hotellfrulle. Med alltifrån fil till kokta ägg och pannkakor. Där vi skickade saltet över bordet genom att pila iväg det. Anna-Karin var med på den tiden också minsann! Herregud vad länge sen det är. Och nu har pappa två barn till med denna underbart snälla rara kvinna. Ja, mina söta småsyskon Sara och Emil. Och här sitter jag, hemma i deras stökiga men mysiga längenhet och ska snart dra iväg till jobbet. Men först måste jag diska, plocka undan lite och fixa matlåda. Duscha och lämna igen filmerna från igår. I höst fyller jag tjugo jävla år. HERREGUD?!?!?!

Peace.