typiskt
Ibland är det svårt. Riktigt svårt. Ååhåhåhhh åååh jag vill, jag vill. Jag vet vad jag vill och vad jag vill ha. Men ändå spelar osäkerheten in. Inte så himla lätt inte. Att gå omkring och låtsas som om ingenting. Men jag driver spelet rätt bra, tycker jag. Osynligt spel. Eftersom det inte är något spel egentligen, jag bara hanterar vissa saker rätt snyggt. Osynligt. Utan att något verkar skumt. För jag vet vad jag vill och vad jag vill ha. Men det går inte. Inte på långa vägar. Därför lägger jag ner, tänker om och gör upp en ny plan. En färsk. En färsk ny orörd plan. För nu är det höst. Visst, det känns som höst och imorgon är det en ny orörd dag. En början på något nytt. Men vem är början på det underbara? Puss.
Kommentarer
Trackback
