EMMALINNEA

Allting är så himla typiskt, eller är det bara mig det drabbar? Jag ska dra storyn från början. Slutade på Gröna Lund i mitten av september och medan jag var ansälld där lyckades jag fixa ett nytt jobb. Då var min tanke att jag skulle säga upp mig från grönan eftersom det ändå bara var säsongsanställning och min period började löpa mot sitt slut. Men, då fick jag inte säga upp mig (?) Ja, de var en jävla massa tjafs. Tänkte om och kom fram till att jag skulle strunta i det "nya" jobbet (jag hade det som handen i handsken) och jobba färdigt som en liten slav. För då kunde jag dra hem en sväng till Luleå innan jag började söka nåt nytt (skulle inte hinna hem något om jag tog de nya)

Såå, efter grönan och allt de dära började jag söka nya jobb. Bara någon dag senare blev jag inbjuden för intervju på Ulriksdals Wärdshus. Drog dit och de gick väldigt bra och snubben jag snackade med skulle ringa mig "så snart jag kan, senast nästa vecka" så jag skuttade hem och var vädligt glad. Men samtidigt så undrade jag om det verkligen var nåt jag hade lust med, det kändes för snofsigt för min del. Men jag tänkte att ett jobb är ett jobb, om jag får det ska jag vara tacksam!

Dagen efter Ulriksdal drog Emils mormor med mig till en restaurang på ett äldreboende. För hon tyckte att jag skulle passa så bra där så hon hade ringt chefen i förväg och frågat om de var intresserade av en liten tjej som mig! Väl på plats visades jag runt och alla var verkligen så underbara! Söta snälla tanter allihopa! Fick prata med chefen och blablabla, alla de där frågorna om vad man pysslat med tidigare osvosv, ni vet. Såå, hon sa att jag verkade vara en så himla pigg och glad fröken så hon skulle höra av sig till mig. (Jag berättade att jag hade sökt på Ulriksdal också) Men efter besöket där kände jag att det verkade som en mysig trevlig arbetsplats som jag säkert skulle trivas på, och Ulriksdal kändes som sista prio.

Efter 1,5 veckor senare hade jag varken hört från Ulriksdal eller de andra stället. Plötsligt ringer min mobil och de är från Robert's Coffee (hade nästan glömt att jag sökt där) och kvinnan i luren undrade om jag hade lust att komma på intervju dagen där på. Jag tackade ja och börja känna mig en aning snurrig.

Drog dit och jobbade ett mördarpass! Sedan får jag komma tillbaka och jobba två dagar till. De tycker jag är duktig o blablabla. De kändes bra men fortfarande inte som de var nåt ställe jag ville vara på.

Några dagar senare ringer åter igen kvinnan från Robert's och undrar om jag är intresserad av att fortsätta. Så vi bestämmer att vi ska skriva anställningspapper nästa gång. Detta gällde dock bara "extra anställning" men jag tog det för att jag var i dett desperat behov av jobb!

Samma dag, några timmar senare ringer snubben från Ulriksdal och ursäktar sig om att han inte ringde förra veckan, men han undrar om jag fortfarande är intresserad av en anställning! Jag tackade nej och han blev helt chockad och bad åter igen om ursäkt för att han VERKLIGEN inte ringde förra veckan, sedan önskade han mig lycka till.

DÅ! Då fick jag verkligen ont i magen och frågade mig själv än en gång om jag gjorde rätt när jag tackade ja på Robert's. För om sanningen ska fram ville jag inte ha något av jobben utan på restaurangen på ålderdomshemmet hos de söta tanterna. Eftersom de förhoppningsvis kunde bli heltid.

Så nu är jag anställd som extra personal på Robert's och de känns inte helt hundra. De blir inte så himla mycket jobb och de resulterar i att jag nästan inte får några pengar. Gaah!

Men då fick jag höra från emils mormor att chefen på ålderdoms restaurangen (väderkvarnen) hade sagt att de inte kunde anställa folk just nu, de var tvungen att få tag i den "högre chefen" eller nåt liknande. Men att de hade varit intresserad av mig och att jag borde ringa dit igen ifall det skulle dyka upp något senare.

Sen tog de två veckor för mig att få fingrarna ur arselt och ringa dit. Varför vet jag inte? hm.
Igår ringde jag och de gick över alla förväntningar riktigt bra. Den trevliga kvinnan tyckte de var kul att höra från mig och sa att de nog skulle finnas jobb inom en snaaaar framtid! Så vi la på och hon skulle höra av sig!

Idag ringer de från Robert's och undrar om jag kan jobba imorgon. Jag säger att jag kommer (men hade egntligen ingen lust) Sen av någon konstig anledning har min mobil slagit av sig själv, så när jag väl märker det slår jag igång den och har fått ett meddelande på röstbrevlådan. Då är det kvinnan från väderkvarnen som önskar att jag skulle kunna komma och jobba imorgon! JAG BLIR SÅKLART HELT ÖVERLYCKLIG!!! Men, just det. Kan ju inte imorgon. Så jag ringer upp henne och meddelar att jag tyvärr inte kan komma! Hon förstår mig och säger att om jag är ledig till helgen (lördag & söndag) är jag hemskt välkommen då!
JAJAJAJAAAAAAAAAAAA!

Så de jag sitter och hoppas på nu är, att det kommer gå bra för mig på väderkvarnen (i köket) så de tycker jag är duglig nog för anställning! (Så jag kan sluta på Robert's) Och jag vet, att de behöver mer och nytt folk (ett nyuppstarat ställe typ) och att de inte ska fastställa någon försen efter jul! Då kan de bli heltid! Och alla vet ju att jag är bäst på alla mina jobb så de kommer nog gå galant. Haha!

Wish me luck!