Far far away
När man inte har busspengar för att ta sig in till staden får man använda benen. Då kan man tacka sin kära moder för att man inte bor ute på landet fem mil från stan. Dvs en sådär tjugofem minuters promenad fick jag genomlida. Och med tanke på kylan fick jag byltsa på mig kängor och täckbraller för att överleva. Kände mig mer som en försökskanin på Antarktis som skulle utsättas för prövning. Väl i stan mötte jag upp min syster och sen svansade jag efter henne i fyra timmar på stränga order. Och vad fick jag för det? En busspeng hem!
Kommentarer
Trackback
